Äntligen

Henns ord viskade ännu i mina öron
”Bestäm dig för att det går”
Så jag gjorde det.

En sådan här text är inget jag får ur mig enkelt. 
Trots att det gått 10 år sen min son dog har 
såret bara en tunn skorpa. Minsta störning och 
den spricker upp och blöder.

I natt har jag talat med min son igen
Eller kanske snarare till.

För hans stämband finns ju inte mer
Upplösta i mull precis som han.

Men på nåt sätt fick jag kontakt
och därmed visshet om alla dessa
varför, hur och vad

Ett sista felaktigt val på fyllan – det räcker
Sedan är livet över – på ett par minuter
och ingen faderskärlek i världen kan förhindra det

Äntligen fick vi säga våra förlåt och farväl
Och äntligen kan den svarta sorgen vändas
till en stor glädje över att
jag fick

lära känna dig 

min son
Du som fick

leva ett helt liv
på bara 17 år

men som du levde!

Som du levde…

Markus
* 1992-12-31 + 2010-10-04
Vila i kärlek, frid och musik