ur högtalaren,
en minnesanteckning
och retur i rutschkanan
för somligheter och
närmandeskap
bara den där bron
i förstenad dimbank
som ryms, på gott avstånd,
mellan tumme och pekfinger
menar du alltså
att det inte är längre
än så mellan oss
då, mot din skuldra
min eteriska tyngd,
ska jag, en dag till
hålla min hand mot
fickan som mina tankar
sömnat för att skona
varslet och budet
att den bro, buren av dimma
inte blir mer
