Hösten fyllde
mig till brädden med sitt mörker
Som den där kvällen när
marelden brann i havet och din mun
hade smaken av whisky
och mörk choklad
Medan vi gick längs stranden
bort mot båthusen hördes svanarnas
visslande vingar i kvällsbrisen
Kanske borde vi stannat där
för det var som om vi varit
fångade i stormens öga.
och kanske var det därför
jag kände att tiden var inne
och kysste dig
En enda kyss för alla de år
som vi båda visste
att vi aldrig skulle få
uppleva tillsammans
/Roger M Carlsson
