En saknads credo

bilen saktade in
avvaktade omkörning
jag måste ha vinglat till
inte uppvisat kontroll
fläckvis halka i fokus,
jag är en glasartad fläck hos redighet
hinner tänka att tid har fullmakt
att åderlåta precis som att förlåta
vi ska bara besluta oss för vilket

jag skulle ha åkt
jag skulle ha gått
tagit cykeln eller en jävla taxi
de femhundra meterna till dig
medan det ännu fanns tid
men du dog
drog ditt sista andetag på en kudde
som jag hade lagt dit som skydd
från den sorg du kräkts upp

de tog mig till ett annat rum
det var som att korsa en kontinent
de där två trösklarna
rosslingar och livskamp
jag bad dem sluta, du hade lämnat
du dog för att du kände att du måste
jag skulle ha gjort annorlunda
har jag tänkt tusentals gånger
men jag hoppas du förlät mig

bilen körde om
kvinnan i passagerarsätet blängde
jag log till svar
tillbaka på cykeln och intill vidderna

hur tar sig saknad fram
hur löper den genom tid och levnad
vilken form tar den när jag inte minns
alla rätt eller alla misstag
är det ens av vikt att sjunka

på ditt sätt
har jag rest
tusen tempel utan böner