Plattformsrabatt

från vackert till inte så vackert
säger du och pekar mot den sista slänten
innan vi definitivt kommer in i stadsbilden

i slänten står utblommat
och vi memorerar arterna
syren, åkersenap och lupin

jag vill hämta frökapslar från lupinerna
jag älskar lupiner
nej för faan, säger du, de går som ogräs

ändå, du hamnar en bra bit framför mig
jag måste tydligen rätta till packningen
sen ligger det tio frökapslar i min ficka

stationshuset ser nymålat ut
snickarglädje överallt
det är en välkomnande vinjett

vi ställer cyklarna, men låser inte
bänken intill ger god uppsikt
vi turas om att passa mellan utgiftspausen

solblåst råder, dallerbris och hetta
himlen blå och avskalad
människornas rörelser är långsamma

efter mitt besök inne på stationen vänder jag
går tillbaka och genom byggnaden
kliver ut på perrongen, den ena av två
på tavlorna ser jag en väntan

om drygt tre timmar sker här ett möte
mellan norr och söder, nästan samtidigt

alltså, vi har hamnat i en geografisk knut
och det är en mjuk tröstekram att få
när vi liksom i ingemansland närmar oss

lårmusklerna har vant sig nu
sittbenen har lösts upp, blivit massa
som i slutet av dagsetapperna blir ben igen

några sönderrivna blåsor i händerna
solbrända armar upp till linnets kant
alltid svettspretiga hårtestar under hjälmen

jag går halva plattformen fram
ser dig på håll och vinkar
du verkar upptagen med kartan

inga som väntar i denna väntan
jag går ensam på perrongen, räknar maskrosor
de växer konsekvent ojämnt fördelade

de flesta har fått sina fröer välsignade
av vinden och bortförda med sin vilja
jordsatta, förhoppningsvis, i annat än cement

några blommar i detta nu, hemsökta
av småflugor och så där lagom förkrympta
som uppföljare gärna kan bli av torka

jag går tillbaka, halvvägs ser du mig, vinkar
viker ihop kartan och plockar fram vatten
ljummet, dagsgammalt vatten

från trött till inte så trött
från galen till lite mer galen
det du gör vackert, stannar vackert

vi närmar oss en ny dag
varje dag en ny dag och varje kväll
somnar jag intill dig, ostingslig igen

att du står ut är ett mirakel