Ränseln

vi borde cykla till Medelpad
packa vad vi måste
glömma en del
som vi senare kommer på
att vi kan undvara
och vi skulle träta halvvägs
till den första av hundra anhalter
för att jag inte är stark nog
att bära allt jag burit
men ändå envisas med att ännu
och du har erbjudit dig
under fler år än de oräkneliga
att plocka av, blåsa bort
gräva ned, ersätta rent av

jag vet att du har rätt
du har det alltför ofta
och jag måste konstra mig
slingra mig och skämta bort
säga, att vi inte tog med spadar
i vår noggrant packade lår
du kan inte om jag inte ger dig
tillåtelsen att
jag tror vi grälar i exakta minuter
femton, sexton, kanske sjutton
sen klappar du på sadeln, igen
sitt upp nu, vi har en lång bit kvar