en bil
till synes övergiven
illa ställd intill kanten
som om den suckat och sagt
hit, jag orkar hit, resten får du gå
Lindugarde
skylten såg ut som den träffats av något
kantkrokig och medfaren
tanken på bilen var lika flyktig
som ortsnamnet var märkligt
båda snabbt lämnade bakom
tills dess att vi såg honom
och då fick bilen sitt sammanhang
en yngre man, tunnlemmad
på fel sida vägen
han bar på en grön bensindunk
på väg till
jag visste redan innan du sa det
innan spraket i hörselsnäckorna
jo, jag fortsätter på egen hand,
hjälp honom, du, vi ses sen och ja,
jag har adressen
utelämnad till avstånd
frivilligt satt att se världen
med en annan sorts balans
sin ork som hävstång
utmätt med ord som bär på så mycket mer
du sa igår kväll att god är ett mått
på det väldigt specifika lagom
varvid det mesta kringlindar sig
som vi hanterar, uthärdar
det är en god stund kvar av natten
sa du och vilan håller oss kvar på jorden
det tänkte jag nu, på ensamvägen
och att du är min stund och mitt avstånd
min självklarhet att finnas
