minns du innan det var vi
vi var vi, en du och en jag
och ett etablerat vi, men isär
minns du att du skulle packa
att du ringde mig och svamlade
om de för få kartongerna
att du behövde skaffa många fler
jo, säg inte emot,
du svamlade, med en allt högre röst
snabbare och upprepat ordval
jag ville avbryta
du skulle ändå inte ha kunnat ta in
till ditt försvar var du trots allt hövlig
frågade vad jag skulle packa
en ny tandborste
rakgrejer, för det har du väl inga
en hel del böcker
ja, så kläder förstås, men inte allt
byrån…tja, ta det bästa ur kylen
skor och den bärbara datorn
laddaren…men sen, jag är nog klar där
du bara suckade
sa att jag inte var ett dugg hjälpsam
och jag förstod inte vad du ville
mer än min uppriktighet
jag ville bara hämta dig
försäkra dig om livets fortlevnad
jag minns inte vem av oss som la på
idag, när det är ett vi
är du fortfarande mest du medan jag
är mer av vårt vi, för oss båda
och all din packning
som du sa att du inte skulle ta med
hänger som mörka plagg
i rummen som borde vara våra